Resurs och miljöföraktande forskning?
Igår såg jag på programmet "En bok, en författare", på kunskapskanalen, och där intervjuades professor Staffan Laestadius om sin bok "Klimatet och välfärden". Staffan Laestadius (SL) gav en bra bild av var vi står i dagens klimatdebatt, och hur usel politiken varit att möta de problem som måste lösas för att vi ska få en hållbar värld. SL beskrev även det svenska perspektivet väl och påpekade vår speciella situation med en utsläppsfri elproduktion samt att majoriteten av våra utsläpp återfinns i transportsektorn. Jag delar i stort SL:s syn på dagens situation i Sverige, men absolut inte den vision hans målade upp om Sverige som en vindåker åt Europa. Den framtidsvision SL önskar i fråga om vindkraft haltar på en mängd punkter, speciellt om vi ska blanda in välfärden i hans utopi.
SL påpekar att Sverige hakat på vindkraftståget sent, och det har han rätt i, men det finns också goda skäl för det. Sverige har inte haft något behov av ökad elproduktion sedan 1980-talet och eftersom att den i princip varit utsläppsfri så är svensk elproduktion ingen klimatfråga. Därför blev jag trött när jag plötsligt hörde hans vision om att vi i Sverige ska producera vindel åt Europa på en enorm skala, en framtidsindustri för vårt land enligt honom. Trots att han minuten tidigare mycket riktigt förklarat oss bäst i klassen gällande utsläpp i den industrialiserade världen och att vår elproduktiona är utsläppsfri. Han menar att vi ska bli föregångsland genom att bygga 20-30.000, eller fler, vindkraftverk och exportera vindel till Europa. Hur tänker SL då? Han menar att vi sent ska hoppa på vindkraftståget, öka elpriserna till det dubbla och förlita oss på en intermittent kortlivad energikälla som måste regleras av en "stand by" kraftkälla. I Tyskland har "Energiwende" redan orsakat elfattigdom, en välfärdsfråga om något, vilket väntar oss om SL:s vision blir verklighet. I Sverige är vattenkraften enda reglerkraftkällan, för hur mycket man än vill så innebär eltransporter i elledningsnätet stora energiförluster, och ingen kommer att köpa oreglerad vindel. Att skyffla el fram och tilbaka i Europas elnät är ett otroligt bra sätt att slösa mycket energi på, men det är ingen hållbar vision för framtiden.
När vi talar om hur vi ska möta klimathotet så är det vissa saker som SL och andra ofta bortser från. Klimatet är bara en del av problematiken, ekvationen är större än så, för den måste kopplas till resursfrågan och miljöförstöringen. Sveriges befolkning är bara en dryg promille av jordens befolkning. SL menar att vi skulle vara ett föregångsland genom att öka vårt förbrukning av resurser. Att bygga den mängd vindkraftverk och med en cykel om 15-20 år, sedan riva, återvinna och bygga nytt kan inte vara en hållbar vision. För en tid sedan visades en dokumentär på SVT om att bristen på gjutsand, till byggindustrin, börjar bli akut på många platser på vår jord. Sand, en bristvara? Ska vi blunda för resursfrågan? Det blir likadant om vi ska ha elbilar. Batterifrågan är en aspekt som gör det ohållbart med en övergång till elbilar på global skala. För vi är inte ensamma, ska alla med eller ska vi glida vidare på vår räkmacka?
Men det är klart att vi, den promille av världsbefolkningen som är välmående och kapitalstarka, kan göra en sådan omställning. Roffa åt oss av resurserna så länge det varar! Samtidigt så har den förlovade globaliserade frihandeln exporterat de smutsigaste verksamheterna till andras bakgårdar, som vi är beroende av, länder utan ekonomisk möjlighet till miljöarbete. Länder där korruption, miljöförstöring och slaveri driver världsekonomins hjul. Vi, i Sverige, har redan exporterat en miljökatastrof för att få delta i den konsumtionskapitalistiska återvändsgränd de neoklassiska ekonomiska modellerna rekommenderat. Ska vi fortsätta slösa eller ta vårt ansvar för framtiden?
Jag har stora problem att acceptera när forskning som finansieras av näringslivet eller intresseorganisationer ska få vara grund för Sveriges energipolitik. Legitimiteten och objektiviteten i sådan politik måste anses vara mer eller mindre noll. När Energimyndigheten startades 2008 stod en myndighet utan experter samt annan personal och vart rekryterades dessa ifrån? Jo, från främst vindindustrin och det gör att Energimyndigheten från start arbetat utifrån ett industriintresse, inte ett samhällsintresse. Därför kan Energimyndigheten i själva verket betraktas som en lobbygrupp för de förnybara, och främst då vindkraft, energiernas utbyggnad, inte en myndighet i samhällets tjänst. Energimyndigheten är frikostiga med forskaranslag till forskning kring vindkraftens införande i Sverige och i den syltburken har forskarna på KTH sina fingrar.
Vi i Sverige kunde vara ett föregångsland genom att visa omvärlden att det går att minska energiförbrukningen, med hälften, utan att välfärden blir lidande. Men vi gör det inte genom att göra vindkraft till ett nationellt industriintresse. Det vore bara dumt, en miljömässig katastrof och helt enkelt bakåtsträvande.